Valnötsträdets långa pålrot är en välsignelse när plantan ska etablera sig och dra upp näring och vatten ur marken. Men roten försvårar transplantering eftersom den lätt knäcks. Här kommer ett kreativt tips för dig som vill hobbyodla Juglans regia och andra valnöts-varianter på liten yta, och träna dess rotsystem.
Jag vill gärna se mig själv som Agroforestry Sveriges Mcgyver, ni vet 1980-talets hårfagre tv-seriehjälte som alltid knep-och-knåpade sig ur en kris. Så när mina ettåriga valnötsplantor började få det trångt i sina krukor så ville jag självklart hjälpa dem att frodas, men utan att bilda långa pålrötter som riskerar att knäckas när träden senare ska planteras ut på sin slutgiltiga växtplats.
Air Pots som syns här bredvid min färdiga bädd, ger väldigt fina rotsystem, men de kostar, går lätt sönder, och vill man slippa plasten så finns det alternativ. Med inspiration från Nils Lindblads lösning på Holma folkhögskola och Holma Skogsträdgård byggde jag därför en rotbeskärningsbädd eller luftbeskärningslåda till mini-plantskolan på min BRF-innergård i östra Malmö.
Konceptet går ut på att ge plantorna 30-40 centimeter djup jord att utvecklas i. Men därunder möter rötterna ett putsnät och luft, vilket leder till att de börjar förgrena sig och söka sig åt sidan. Detta har Nils Lindblad, Johanna Johansson och deras kursdeltagare med framgång testat i ett litet tunnelväxthus intill skogsträdgården utanför Höör. Så jag byggde en egen veckan före påsk.
Material:
1. En flyttkartong
2. En kasserad men intakt bräda från ett picknick-bord på gården
3. Spillbitar från grannens nya golv
4. Trallskruv
5. Putsnät
6. Buntband
7. Trädgårdsavfall
8. Planteringsjord
9. Lövkompost
10. PVC-rör, färska slanor, eller byglar av till exempel fjäderstål
Och så här gjorde jag:
Putsnätet som jag använde låg och skräpade i trädgården till ingens glädje, så jag valde att anpassa lådans ram efter nätets storlek. Jag sågade till och bankade ner en regel i mitten för att hålla tyngden och fäste putsnätet i ramen med trallskruv och buntband. Elegantare och helt plastfria lösningar finns, men McGyverskan tar vad hon har.
Fördelen med att använda golvbrädor är att de kan klickas ihop, så det behövdes inte många skruvar till de två övre lagren.
Sett framifrån blev det såhär:
Konstruktionen vinner definitivt inga designpris, men den är ändamålsenlig. Ovanpå putsnätet är det klokt att grunda med halm, eller fint ris och löv från trädgårdskomposten så att inte jorden åker rakt igenom.
Efter det är det bara att fylla på med jord och sätta ner sina plantor. Eller ännu hellre, direktså på hösten och låt nötterna stratifieras i jorden över vintern. Men det förutsätter att du har fritt från hungriga djur som vill pilla upp och äta dem.
Här på kvarteret Östergård har vi fyra putsade tegelfasader från 1917 med grindar och bilväg utanför – samt en hel koloni med utekatter – vilket gör att min plantskola är förskonad från sork, möss, råttor och kaniner. Väggarna ger också ett fantastiskt mikroklimat, och därtill har valnötsträden en syrenberså som amträd. Därför testar jag utan växthusplast och ser hur de tar sig. I hörnen av lådan har jag sått störbönan Sigrid som ska få klättra på PVC-rören.
Allra sist täckte jag flyttkartongen med höstlöv från de drygt hundraåriga lindarna och övriga stora träden som vi så tacknämligt har här. Trappen bredvid min beskärningsbädd går förresten till storbarnsavdelningen på Gripens förskola som hyr in sig i föreningen.
Tanken är att de små valnötsträden ska bli varsin present till sexåringarna som lämnar trädgården för att börja i skolan. Det blir ett delikat huvudbry för barnens föräldrar att se till att träden planteras någonstans i framtidens matlandskap, eller en fin present för dem att ge vidare om nöden kräver.
Brinner du liksom jag för fritidsodlande, urban agroforestry, fler nötträd i marken och kopplingen mellan stadsbruk och lantbruk? Bli medlem i Agroforestry Sverige och hör av dig till oss i styrelsen så ser vi vad vi kan hitta på tillsammans.
Agroforestry Sverige 